-
1 ἀποχράω
A- χρῆν D.4.22
, Antiph.161, Luc.Herm.24 (- χρῆναι v.l. in D.H.3.22, condemned by AB81), [dialect] Ion.- χρᾶν Hdt.3.138
, but- χρῆναι Hp.VC14
; part. -χρῶν, -χρῶσα, v. infr.: [tense] impf. ἀπέχρη, [dialect] Ion.- έχρα Hdt.1.66
: [tense] fut. - χρήσω: [tense] aor. - έχρησα:—suffice, be sufficient, be enough:1 abs., in persons other than [ per.] 3sg., [ per.] 1sg. only in εἷς ἐγὼν ἀποχρέω [Epich.] l.c.; [θανάτω] δύ' ἀποχρήσουσιν μόνω Ar.Pl. 484
; ἀποχρήσει (sc. ἡ ὑφαντική) Pl.Plt. 279b; ;ἀποχρῶν ἀνὴρ ἔμοιγε πρὸς τὰ νῦν κακά Pherecr.145.6
;ἡλικία ἀποχρῶσα Ar.Fr. 489
;σύμβουλος ἀποχρῶν τῇ πόλει Pl.Alc.2.145c
; of ἀρετή, Stoic.3.50: c. inf.,ἀποχρῶσι.. ἑκατὸν νέες χειρώσασθαι Hdt.5.31
;Κνιδίους μούνους ἀποχρᾶν οἱ τοὺς κατάγοντας γίνεσθαι Id.3.138
, cf. 9.48;πεδίον ἀποχρῶν τὴν Ἀσίαν πρὸς τὴν Εὐρώπην ἀντιτάξαι Philostr. Im.1.1
.2 mostly in [ per.] 3sg., c. dat.,a with a nom., [ποταμὸς] οὐκ ἀπέχρησε τῆ στρατιῇ πινόμενος was not enough to supply the army with drink, Hdt.7.43, 196; often in the phraseταῦτ' ἀπόχρη μοι Ar. Av. 1603
, cf. Pl.Phdr. 279a;ἀπόχρη μοι τοσοῦτον ἐὰν.. Isoc.5.28
;οὐκ ἀπέχρησε δὲ αὐτῷ τοῦτο D.21.17
;οὐδὲ ταῦτ' ἀπέχρησεν αὐτοῖς Isoc. 4.97
. b. impers., c. inf., ἀποχρᾷ ([etym.] - χρη) μοι ἡσυχίην ἄγειν, ποιέειν τι, etc., t)is sufficient for me to.., Hdt.1.66, 6.137, 9.79, Hp.Mochl.38; [ἔφασαν] ἀποχρήσειν σφι τὴν ἑωυτῶν φυγάσσειν Hdt.8.130
: c. dat. part., ἀποχρᾶν σφι κατὰ τὸ ἥμισυ ἡγεομένοισι it was enough for them if they shared the command, Id.7.148; μέρος βαιὸν ἐχούση πᾶν ἀπόχρη μοι 'tis all sufficient for me to have a little, A.Ag. 1574 (nowhere else in Trag.);τοσαῦτ' ἀπόχρη προσθήσειν Str.9.1.20
.c impers., ἀπόχρη τινός there is enough of a thing, Hp.Mul.1.12, Vid.Ac.4; ἀποχρῆν ἐνίοις ὑμῶν ἄν μοι δοκεῖ εἰ.. methinks it would have satisfied some of you, D.4.42: abs. in part., οὐκ ἀποχρῆς αν αὐτῷ since it did not suffice him, Arist.Xen. 976b21.3 [voice] Pass., to be contented with a thing, c. dat., ἀποχρεωμένων τούτοισι τῶν Μυσῶν the Mysians being satisfied therewith, Hdt.1.37;τοῖς ὀνόμασι μόνον D.17.31
.b impers.,οὐκ ἀπεχρᾶτο μούνων Μήδων ἄρχειν Hdt.1.102
;ἀπεχρᾶτό σφι ἡσυχίην ἄγειν Id.8.14
.II deliver an oracle, Ael.Fr.59.B ἀποχράομαι use to the full, avail oneself of,ἐπικαιρότατον χωρίον.. ἀποχρῆσθαι Th.1.68
;ἀποχρήσασθε τῆ.. ὠφελίᾳ Id.6.17
, cf. 7.42; ὅταν.. ἀποχρήσωνται χρῶνται λοιπὸν ὡς προδόταις when they have made all the use they can of them, then they deal with them.., Plb.18.15.9.2 abuse, misuse, c. dat.,εἰς ταῦτα ἀποχρῆσθαι τῷ πλουτεῖν D.21.124
;πλεονεκτικῶς ταῖς ἐξουσίαις ἀ. OGI665.16
(Egypt, i A.D.);ἀποχρωμένων μᾶλλον ἢ χρωμένων αὐτῷ Plu.Comp.Alc.Cor.2
;οἷς μὲν χρῆσθαι, οἷς δ' ἀ. Id.2.178c
: c. gen.,θυγατρός Id.Nob.13
.3 c. acc., destroy, kill, Ar.Fr. 358, Th.3.81, Poll.8.74, etc.5 ἀποχρησαμένοις· ἀποσεισαμένοις, Hsch.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ἀποχράω
-
2 ζῶον
ζῶον, τό, richtiger ζῷον, vgl. E. M. p. 413, 17 u. oben ζώϊον, lebendiges Wesen, Thier; Ar. Pax 131; Plat. πᾶν ὅ τι περ ἂν μετάσχῃ τοῦ ζῆν, ζῷον ἂν λέγοιτο ὀρϑότατα, Tim. 77 b; μὴ μόνον κατ' ἀνϑρώπων, ἀλλὰ καὶ κατὰ ζῴων πάντων καὶ φυτῶν Phaed. 70 d; 110 e Conv. 188 a; πρὸς ἡμῖν τἄλλα ζῷα καὶ δένδρα Soph. 233 e; Folgde; τί γὰρ εὔδαιμον μᾶλλον νῦν ἐστι δικαστοῦ ζῷον Ar. Vesp. 551; πενία, ἧς οὐδαμοῠ οὐδὲν πέφυκε ζῷον ἐξωλέστερον Plut. 443. – Nach Phot. ζῷον καὶ τὸ ἀληϑινὸν καὶ τὸ γεγραμμένον λέγουσι, gemaltes Wesen, Gemälde; ζῷα γράφειν u. γράφεσϑαι, = ζωγραφεῖν, oft bei Her.; ζῷα γραψάμενος πᾶσαν τὴν ζεῦξιν τοῦ Βοσπόρου (gleichsam "nach dem Leben malen lassen") 4, 88; ζῷα ἐγγεγλυμμένα für τύποι ἐγγεγλυμμένοι 2, 149; ἀνδριάντας καὶ ζῷα λίϑινα καὶ ξύλινα Plat. Rep. VII, 515 a; ὁ λόγος ὥςπερ ζῷον τὴν ἔξωϑεν περιγραφὴν ἔοικεν ἱκανῶς ἔχειν, wie ein Gemälde in Umrissen, Polit. 277 c; ἐπ' ἀμφοτέροις τοῖς μιμήμασι, τοῖς ζῴοις καὶ τοῖς ὀνόμασι Crat. 430 d; τὰ ζῷα ποιεῖν, malen, Plut. Per. 13. – Auch = ζῴδιον, Sternbild, Plut. an. procr. 31.
-
3 ποικίλλω
ποικ-ίλλω, [tense] fut. ποικῐλῶ Choerob.in An.Ox.2.250: [tense] aor. 1 inf. ποικῖλαι ([etym.] δια-) Isoc.9.9; part.A , Inscr.Délos 442A 206 (ii B.C.): [tense] pf.πεποίκιλκα D.H.Pomp.4
:—[voice] Pass., [tense] pf. πεποίκιλμαι, v. infr.: ([etym.] ποικίλος):—work in various colours, work in embroidery,πώλους ἐν ἀνθοκρόκοισι πήναις E.Hec. 470
(lyr.), cf. IT 224(lyr.);ἐν αὐτῷ [τῷ φάρει] π. γῆν Pherecyd.Syr.2
; of any elaborate work, ἐν δὲ χορὸν ποίκιλλε with cunning workmanship he wrought a χορός, Il.18.590;ἀναθήματα π. Emp.23.1
;ἐν πετάλοις στεφανώματα π. Man.2.325
: metaph.,ποικίλλεται γαῖα πολυστέφανος Lyr.Adesp.104A.
2 embroider garments, etc., Inscr.Délos l.c.;μίτρα καναχηδὰ πεποικιλμένα Pi.N.8.15
: metaph., diversify, vary,ἀνθρώπων βίον E.Cyc. 339
, cf. Pl. Lg. 927e, Plu.Mar.23; π. ἱππικαῖς τάξεσι τὰς πορείας vary the order of march with troops of horse, X.Eq.Mag.4.3;π. ταῖς συλλαβαῖς Pl. Cra. 394a
;τρόπους D.H.Comp.12
, al.;σχημάτων μεταβολαῖς π. τοὺς λόγους Id.Is.3
;ἁρμονίαν Nicom.Harm.11
; π. εἴδη δυσκολίας.. παντοδαπά produces various kinds, Pl.Ti. 87a:—[voice] Pass., [πολιτεία] ὥσπερ ἱμάτιον ποικίλον πᾶσιν ἄνθεσι πεποικιλμένον, οὕτω.. πᾶσιν ἤθεσιν πεποικιλμένη Pl.R. 557c
;οὐκ ἐπαύξεται ἡ ἡδονή, ἀλλὰ μόνον ποικίλλεται Epicur.Sent.18
;τὸ φῶς τὸ ἐκεῖ τὸ ποικιλθὲν ἐν λόγοις τοῖς ἄστροις Plot. 2.1.7
.II of style, embellish, adorn,βαιὰ π.
tell with art and elegance,Pi.
P.9.77; of imaginative constructions,πολλά Hp.Morb.Sacr.1
;κάλλιστα τοῖς ὀνόμασι π. Pl.Mx. 235a
;οὐδὲν ξυνίημ' ὧν σὺ π. S.Tr. 1121
, cf. 412:—[voice] Pass.,Σπάρτη πεποίκιλται τρόπους E.Supp. 187
.III intr., vary, change, Hp.Prorrh.1.92, Coac. 182; πολλὰ ποικίλλει χρόνος makes many changes, Men.593.2.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ποικίλλω
-
4 ὑπεραίρω
A lift or raise up over, ;τὴν ὀφρῦν ὑπὲρ τοὺς κροτάφους Luc.Am.54
; ἑρμάτων ὑ. τὸ σκάφος over the rocks, Philostr.VA3.23; ὑ. τὸ φθέγμα raise it very high, Luc.Ner.9:—[voice] Med., lift oneself or rise above,πάντων Anon.
in Rh.1.632 W.: abs., to be lifted up, 2 Ep.Cor.12.7; give oneself airs, be coy, Aristaenet.1.17, 2.6; exalt oneself above,ἐπὶ θεόν 2 Ep.Thess.2.4
.II intr.,1 c. acc., jump over,τειχία X.Eq.Mag.8.3
; cross,Ἄλπεις Plb.2.23.1
;ὑ. τὸ πέλαγος
pass over,Id.
1.28.1; ὑ. τὴν ἄκραν double the cape, Id.1.54.7; κάμψαντες τὸν Πάχυνον ὑ. [ τὸ πέλαγος] εἰς .. Id.1.25.8; alsoτὸν Καταράκτην OGI654.6
(Egypt, i B. C.): abs., cross the sea, Plb.1.47.2: as naval and military term, outflank,τὸ λαιὸν τῶν πολεμίων Plb.1.50.6
, cf. 3.73.7, etc.: without a sense of motion, rise above,τὸ ὕδωρ Thphr. HP4.8.10
;τὸ μέγεθος τοῦ δένδρου Id.CP5.14.9
.2 excel, τινι in a thing, D.18.220: c. acc., excel, Id.60.21, Aristeas 16, Philostr.Her.2.19; A5 (Delph., ii/iii A. D.);νοῦν ὑπεραίρει Plot.6.7.22
.3 overshoot, go beyond, (anap.);ὑ. τὸν ὡρισμένον καιρόν Plb. 9.14.11
;τὴν συνήθειαν Id.28.14.2
; exceed,ὑ. τῆς οὐσίας τὸ μέγεθος ὁ τῶν τέκνων ἀριθμός Arist.Pol. 1266b11
;οὗ ἡ πρόνοια τὰς πάντων εὐχὰς οὐκ ἐπλήρωσε μόνον ἀλλὰ καὶ ὑπερῆρε BMus.Inscr.894.8
(Halic., i A. D.); πυγωνιαῖον ἢ μικρὸν ὑπεραῖρον a little more, Thphr.HP4.6.8; τῶν ὑπεραιρόντων ἱερέων the priests in excess (of a certain number), BGU1.16 (iii A. D.); τῶν ὑπεραιρούντων (sic)τὸν ἀριθμὸν τῶν ἱερέων PLond.2.347.6
(iii A. D.); τὸ ὑπεραῖρον ἀργύριον the money (received) in excess, SIG976.27 (Samos, ii B. C.); τοσοῦτον ἐν [ τοῖς δαπανηθεῖσιν] ὑπερῆρεν [ αὐτόν] he so far exceeded him in his expenditure, D.C.37.8; overdone,Philostr.
VA8.6; exaggeration,Plb.
16.12.9.III c. gen., pass beyond, double a cape,τοῦ ἀκρωτηρίου Philostr.VA3.24
; rise above,τῆς γῆς Id.Her.19.16
.2 transcend, exceed, μήθ' ὑπεραίροντα τῶν εἰθισμένων ὄγκων (τὸν εἰθ. ὄγκον Stob.
)μήτ' ἐλλείποντα Pl.Lg. 717d
, cf. D.C.75.13 (c. gen.), etc.;ὑ. τῷ μεγέθει τινῶν D.S.20.91
, etc.; overcome,τέχνῃ τοῦ ῥοθίου Philostr.VA7.26
.3 c. gen., despise, ib.1.2, Philostr.Jun.Im.7.2 ὑ. ὑπέρ τι project beyond.., Arr.Tact.12.9; οἱ ἐν τῷ τρίτῳ ζυγῷ ὑ. τοὺς πρωτοστάτας πήχεις σ, i.e. their σάρισαι project beyond.., Ael.Tact. 14.4; ὑπεραίρειν ἔξω τὰ βλέφαρα project beyond the eyelids, of a tumour, Aët.7.36, cf. 15; overlap, Aristarch.Sam.8.V Ὑπεραίρων, οντος, ὁ, Most Excellent, = Lat. Exsuperatorius, name given to December by Commodus, D.C.72.15.Greek-English dictionary (Αγγλικά Ελληνικά-λεξικό) > ὑπεραίρω
-
5 ὄνομα
ὄνομα, τό, ion. u. poet. οὔνομα, äol. ὄνυμα (ὀ ist vorgeschlagen, die Wurzel ΓΝΟ = ΝΟ), 1) Name, die Benennung einer Person oder Sache; bei Hom. der Eigenname, mit dem eine Person genannt wird, οὕς κεν ἐϋ γνοίην καὶ τοὔνομα μυϑησαίμην, Il. 3, 235, wie τῶν ἄλλων τίς κεν ᾗσι φρεσὶν οὐνόματ' εἴποι, 17, 260 (sonst nicht in der Il.); auch bestimmter, Ἀρήτη δ' ὄνομ' ἐστὶν ἐπώνυμον, Od. 7, 54, vgl. 19, 403, der Name, mit dem sie genannt wird, ἐμοὶ δ' ὄνομα κλυτὸν Αἴϑων, 19, 183, Εὐρυβάτης δ' ὄνομ' ἔσκε, 247, öfter; ὄνομα τῇ κολάσει εὐϑῦναι, Plat. Prot. 326 d, wie ὄνομα αὐτῷ εἶναι Ἀγάϑωνα, 315 e; auch parenthetisch, Δίων ὄνομα αὐτῷ, Is. 6, 20; auch εἴπ' ὄνομ', ὅττι σε κεῖϑι κάλεον, mit dem sie dich nannten, Od. 8, 550, vgl. 9, 364; ὅπερ καλοῦμεν ὄνομα ἕκαστον, Plat. Crat. 383 e, vgl. 402 d; daher ὄνομα κέκληται δημοκρατία, Thuc. 2, 37; ὄνομα ϑεῖναί τινι, einen Namen geben, beilegen, Od. 19, 403; häufiger im med., ὄνομα τίϑεσϑαι, 19, 406; so Ar. Nubb. 66 Av. 809. 923; u. in Prosa, τούτοις ὄνομα ἀποικίαν τιϑέμενος, Plat. Legg. V, 736 a; ἀντὶ τοῦ ὀνόματος, οὗ ἔϑετο αὐτῷ ὁ πατὴρ Βοιωτόν, Dem. 40, 34; Folgde häufig; – ἐπ' ὀνόματος εἶναι, s. ἐπί; – ὄνομα φέρειν, einen Namen tragen, Soph. O. C. 60; ὄνομα ἔχειν ἀπό τινος, von oder nach einem Andern den Namen haben, Plat. Hipp. mai. 282 a; Γαῖα, πολ λῶν όνομάτων μορφὴ μία, Aesch. Prom. 210, öfter; τύμβῳ ὄνομα σὸν κεκλήσεται, Eur. Hec. 1271; – πόλις Θάψακος ὀνόματι, mit Namen, Xen. An. 1, 4, 11; gewöhnlicher im absoluten accus., πόλις ὄνομα Καιναί, 2, 4, 28 u. öfter, u. Folgde; ἐπ' ὀνόματος καλεῖν τινα; bei Namen rufen, Pol. 5, 35, 2; namentlich, ἐπ' ὀνόματος δηλοῦν τὰς πόλεις, 18, 28, 4. – 2) wie bei uns, Name, Ruf, Ruhm; Hom., doch so, daß an den Eigennamen selbst zu denken ist, Ἰϑάκης γε καὶ ἐς Τροίην ὄνομ' ἵκει, Od. 13, 248; ἃς σὺ μὲν οὐδὲ ϑ ανων ὄνομ' ὤλεσας, dem nachher entspricht ἀλλά τοι αἰεὶ πάντας ἐπ' ἀνϑρώπους κλέος ἔσσεται ἐσϑλόν, 24, 93; Od. 4, 710 ἵνα μηδ' ὄνομ' αὐτοῦ ἐν ἀνϑρώποισι λίπηται, daß auch nicht der Name von ihm übrig bleibe; ὄνομα μόνον δείσαντες, den Ruf des Namens, Soph. O. C. 266; πολὺ τὸ σὸν ὄνομα διήκει πάντας, 307. – Auch in Prosa = berühmter Name, οὐδ' ἂν ἐγένετο Πρωταγόρου ὄνομα ἐν τοῖς Ἕλλησιν, Plat. Prot. 335 a; ὧν ὀνόματα μεγάλα λέγεται ἐπὶ σοφίᾳ, Hipp. mai. 281 c; καὶ τῷ μέλλοντι χρόνῳ καταλιπεῖν ὄνομα ὡς οὐδὲν σφήλας τὴν πόλιν διεγένετο, Thuc. 5, 16; ἀπὸ γὰρ τῆς μάχης τὸ τούτου ὄνομα μέγιστον ηὔξητο, Xen. Cyr. 4, 2, 3; ἐν ἀτίμῳ ὀνόματι, von unberühmtem Namen, Herkommen, An. 6, 4, 7; Sp., die auch ὄνομα καὶ δόξα, ὄνομα καὶ κλέος u. dgl. verbinden, Anth. – 3) der bloße Name in Ggstz der Person oder Sache, ὄνομα, ἔργον δ' οὐκ ἔχουσιν οἱ φίλοι, Eur. Or. 454, vgl. I. A. 128; ἐκ τῶν ὀνομάτων μᾶλλον ἢ τῶν πραγμάτων σκέπτεσϑαι, Dem. 9, 15. Daher auch der falsche Name, hinter dem man die Sache versteckt, Vorwand, καὶ πρόσχημα, Pol. 11, 6, 4; D. Hal. u. a. Sp.; vgl. auch Thuc. 4, 60. – 4) bes. bei Gramm. das nomen im Ggstz von ῥῆμα, verbum, auch im engeren Sinne Eigenname im Ggstz von προςηγορία, nomen appellativum (s. unter ῥῆμα). – Uebh. das Wort, der Ausdruck, ὀνόμασι διαϑέσϑαι, dem ἐνϑυμηϑῆναι entgegengesetzt, Isocr. 4, 9, der auch ὀνόματα = λέξις den ἐνϑυμήματα gegenüberstellt.
См. также в других словарях:
κλέβω — και κλέφτω και κλέπτω (AM κλέπτω, Μ και κλέπτω και κλέβ[γ]ω και κλέφτω) 1. παίρνω κάτι που δεν μού ανήκει, αφαιρώ από κάποιον κάτι κρυφά ή με απάτη, σφετερίζομαι, καταχρώμαι, ιδιοποιούμαι, υπεξαιρώ (α. «τής έκλεψαν τα λεφτά από την τσάντα» β.… … Dictionary of Greek